Jag fick mig en liten tankeställare när jag satt på ett forum nu. Man pratar lite om en blogg där en otrogen fru skriver om sina kärleksmöten med sin älskare. Någon tycker att det är rent vidrigt och fel. Personligen ser jag inte varför det skulle vara en big deal att skriva om sånt, man bloggar ju om det man har runt sig på olika vis, eller hur?

Jag tror att jag kanske är lite tåligare än andra vad gäller otrohet eftersom att jag jobbar som telefonhora. Jag får ju inte så sällan höra att de som ringer lever i ett "dött" förhållande/äktenskap, och att de ringer mig för att komma vidare med dagen och slippa tjata på frugan om ett knull. Det är deras sätt att stå ut helt enkelt.
Men ska man vara hård, så är ju jag lite av en inkörsport till otrohet. Jag ger ju männen en smak på hur det är att njuta med någon annan än den de vanligen har omkring sig och kanske lever med. Jag är ju en bris av något förbjudet, lockande..

Och i slutänden så vet jag att flera faktiskt går vidare från telefonsex till att leta upp en tjej att ha en affär eller ett one night stand med. De klarar liksom inte att hålla sig.
JAG klandrar ingen. Det handlar förmodligen om relationer där man inte hört eller sett varandra på månader, kanske år. Och när ingen ser eller hör, och ingen heller bryr sig.. ja då skulle jag faktiskt nästan kunna vara otrogen jag med i slutänden.
Alla behöver känna närhet och kärlek. Sen om den är tillfällig eller permanent behöver inte vara så relevant alla gånger.

Att bara komma ifrån vardagen och få någons odelade uppmärksamhet, att få bli sedd och åtrådd för den man är i stället för att ständigt tjata på sambon eller barnen om allt och inget, tjafsa halva nätterna och somna med en klump av ensamhet i magen.. ja jag kan inte säga att jag klandrar de som är otrogna när det är så.
Däremot om man vill ha ett äventyr och har en bra relation, då känner jag bara att där är ju inte alla hästar hemma. Man måste någon gång nöja sig med vad man har, i stället för att gräma sig över det man inte har. Men det är en konst. Och det kräver kommunikation.
Tyvärr kan inte alla kommunicera när det kommer till relationer och sex. Så de ringer till mig. Och jag hjälper dem för stunden. Om och om igen. Vilket är helt ok. Men det är helt klart så att jag vissa gånger känner mig ansvarig för att vara lite av en inkörsport till otrohet.

Jag vet nämligen hur det känns när någon är otrogen mot mig. Det är inte så i min nuvarande relation, men det har hänt i en annan relation. Jag rekommenderar det inte.

Och ska jag vara lite ärlig så är det också så att Telehoran kör med dubbelmoral. Jag vill nämligen inte att min sambo ens runkar om jag inte är med, än mindre ringer och har telefonsex med någon, vare sig man är proffs eller amatör. Jag blir sårad. Och jag inser att jag inte är ensam att reagera så.
Men jag jobbar med det. För det ger snabba och lätta pengar, och vi vill kunna unna oss extra saker, inte vända på varenda krona. Shit happens.

Jag har lärt mig att gilla jobbet då det har många positiva sidor. Men ibland smäller samvetet till, som ikväll.
Men det går över rätt snart.
Tänkte ändå passa på och skriva ett lite djupare (och mer seriöst) inlägg då jag tyckte att det passade rätt bra här. Om någon timme ska jag logga in igen. Då kommer jag att vara samma gamla slyna med en våt liten fitta som längtar efter att få en härlig grov kuk. Vare sig man är singel, sambo eller gift. Fittan har inget samvete.