Tänkte berätta lite om mig. Jo det är sant. Jag känner att det spelar EGENTLIGEN ingen roll om ni fattar vem jag är, för det ÄR ingen hemlighet vad jag jobbar med. Största skälet till att jag är anonym (nåja..) är att det är roligt.
Så här kommer lite info om mig!

♥ Telehoran har passerat 30 men inte 35 år.

♥ Telehoran har jobbat utomlands och frotterat sig med kungligheter från flera länder.

♥ Telehoran har en förkärlek för att fotografera, särskilt djur. Faktum är att det finns ett så stort intresse att en egen rörelse håller på att byggas upp.

Idag blir det ingen bild på Telehoran själv, men på en av familjemedlemmarna med fyra ben däremot. Här är Telehorans vovve :D

Han är en korsning mellan tre raser, och liknar mest av allt en liten varg, men är supersnäll!

Det är honom jag kramar när inte Sambon är hemma på nätterna.

 

Nu ska jag återgå till väsentligheter i nästa inlägg. Jag har nämligen nyss loggat in och kommer väl sitta här i några timmar nu då.

 

.. att om man satt sig i en relation där man blir mer eller mindre utnyttjad som slav i hemmet, inte sexuellt, men att man får sköta barn, hushåll och allt som ska göras mer eller mindre själv, trots att man har en sambo.. då är det dags att fundera på om det är så jäkla bra. Jag talar av erfarenhet, då jag själv levde i en relation med en kille som behandlade mig som att jag var hans morsa, i nästan fem år.
Många sa "vänta och se, han kommer att bättra sig". Jag sket i dem, jag orkade inte vänta. Jag hade ett barn, jag ville inte ha två att ta hand om utöver mig själv. Så jag bytte lås på dörren när han var borta med kompisar en dag. Han kom alltså inte in. "Elakt", men det behövdes för att han skulle fatta allvaret.

Idag, ungefär sju år senare, så är jag innerligt glad att jag gjort det jag gjort i den frågan. Killen och jag är nämligen vänner, och han är helt ok som vän. Men han har inte mognat ett uns, utan han lever fortfarande som en fjortis, trots att han själv närmar sig 30.

Jag å andra sidan hittade världens bästa sambo. Han gör mer än jag kan begära här hemma. Diskar, tvättar, sköter barnen, fixar med inredning, handlar och lagar mat, dammsuger och till och med låter mig bestämma hur vi ska ha det här hemma för det mesta. UTAN att vara en toffel. Åsikter har han, men han framför dem på ett sansat sätt och vi kommer överens tillsammans om saker.
DET är en relation värd att bygga på.

Jag hävdar att det är vart och ens ansvar att få en bra relation. Det kan vara olika lätt eller svårt, men man har ändå alltid ett val huruvida man ska stanna kvar i relationen eller låta bli. Har man barn dessutom, så borde det ju vara en motivation att gå vidare till något bätte.

Jag förstår mig ärligt talat inte på kvinnor som stannar hos män för att de "inte har något val". Det har man alltid. Det är bara jobbigt att ordna sitt liv till det bättre när man redan har allt serverat om man stannar i relationen. Då kan man också ge fan i att klaga, kan jag tycka. Då har man valt att ha det som man har det.
Sen finns ju alltid undantag. Jag tycker inte det är vettigt att utmana ödet genom att försöka fly från en misshandlare eller liknande. Då behöver man hjälp och en konkret plan. Men en latmask som inte orkar städa upp efter sig.. nej, det är något man kan lämna bakom sig ganska lätt.
Been there, done that..

**Nej det ringer inte så många just nu, så jag filosoferar lite..**

Jag fick mig en liten tankeställare när jag satt på ett forum nu. Man pratar lite om en blogg där en otrogen fru skriver om sina kärleksmöten med sin älskare. Någon tycker att det är rent vidrigt och fel. Personligen ser jag inte varför det skulle vara en big deal att skriva om sånt, man bloggar ju om det man har runt sig på olika vis, eller hur?

Jag tror att jag kanske är lite tåligare än andra vad gäller otrohet eftersom att jag jobbar som telefonhora. Jag får ju inte så sällan höra att de som ringer lever i ett "dött" förhållande/äktenskap, och att de ringer mig för att komma vidare med dagen och slippa tjata på frugan om ett knull. Det är deras sätt att stå ut helt enkelt.
Men ska man vara hård, så är ju jag lite av en inkörsport till otrohet. Jag ger ju männen en smak på hur det är att njuta med någon annan än den de vanligen har omkring sig och kanske lever med. Jag är ju en bris av något förbjudet, lockande..

Och i slutänden så vet jag att flera faktiskt går vidare från telefonsex till att leta upp en tjej att ha en affär eller ett one night stand med. De klarar liksom inte att hålla sig.
JAG klandrar ingen. Det handlar förmodligen om relationer där man inte hört eller sett varandra på månader, kanske år. Och när ingen ser eller hör, och ingen heller bryr sig.. ja då skulle jag faktiskt nästan kunna vara otrogen jag med i slutänden.
Alla behöver känna närhet och kärlek. Sen om den är tillfällig eller permanent behöver inte vara så relevant alla gånger.

Att bara komma ifrån vardagen och få någons odelade uppmärksamhet, att få bli sedd och åtrådd för den man är i stället för att ständigt tjata på sambon eller barnen om allt och inget, tjafsa halva nätterna och somna med en klump av ensamhet i magen.. ja jag kan inte säga att jag klandrar de som är otrogna när det är så.
Däremot om man vill ha ett äventyr och har en bra relation, då känner jag bara att där är ju inte alla hästar hemma. Man måste någon gång nöja sig med vad man har, i stället för att gräma sig över det man inte har. Men det är en konst. Och det kräver kommunikation.
Tyvärr kan inte alla kommunicera när det kommer till relationer och sex. Så de ringer till mig. Och jag hjälper dem för stunden. Om och om igen. Vilket är helt ok. Men det är helt klart så att jag vissa gånger känner mig ansvarig för att vara lite av en inkörsport till otrohet.

Jag vet nämligen hur det känns när någon är otrogen mot mig. Det är inte så i min nuvarande relation, men det har hänt i en annan relation. Jag rekommenderar det inte.

Och ska jag vara lite ärlig så är det också så att Telehoran kör med dubbelmoral. Jag vill nämligen inte att min sambo ens runkar om jag inte är med, än mindre ringer och har telefonsex med någon, vare sig man är proffs eller amatör. Jag blir sårad. Och jag inser att jag inte är ensam att reagera så.
Men jag jobbar med det. För det ger snabba och lätta pengar, och vi vill kunna unna oss extra saker, inte vända på varenda krona. Shit happens.

Jag har lärt mig att gilla jobbet då det har många positiva sidor. Men ibland smäller samvetet till, som ikväll.
Men det går över rätt snart.
Tänkte ändå passa på och skriva ett lite djupare (och mer seriöst) inlägg då jag tyckte att det passade rätt bra här. Om någon timme ska jag logga in igen. Då kommer jag att vara samma gamla slyna med en våt liten fitta som längtar efter att få en härlig grov kuk. Vare sig man är singel, sambo eller gift. Fittan har inget samvete.

Hade just en kund som ville bli dominerad av mig. Han verkade nöjd med det jag sa, men jag tycker alltid att jag är så taskig när jag ska dominera, kanske för att jag själv ogillar när man bestämmer över mig privat. Men jag skärpte mig och fick faktiskt in snitsen på det kändes det som. Lite kul.
Det var åtminstone inte som han i eftermiddags som ville bli sparkad. Alltid något. Det här var mer "gör si gör så". Lättare. Jag är nog en person som är lite för snäll för att vara dominant på riktigt tror jag. Men det går väl med lite träning som allt annat, kanske!

Har förresten sökt till en till linje (bland flera) idag, och där skulle man spela in ett "röstprov" genom att lämna ett meddelande. Helt ok, men svårt att veta vad man ska säga och hur länge man ska prata. Första testet blev blaj, andra blev nog mera exempel på hur jag låter vid ett samtal, och det är ju lite det de vill bilda sig en uppfattning om.
Ska bli intressant att se om jag får några besked snart. Lite stör jag mig på att vi får besök hela nästa helg. Löningshelgen är alltid bra. Men då det är en nattgäst så är det inte riktigt läge att flåsa just de dagarna. Jaja. Har kommit upp i rätt hyfsat antal minuter trots allt, med tanke på att jag inte jobbade så mycket fram till den tionde ungefär.

Nu inväntar jag nästa samtal och kollar på lite mera tv.

... ser jag framför mig hur mina kunder runkar är de pratar med mig. I början var de bara röster, nu är de skuggor som runkar. Helt normalt!

... kan jag inte låta bli att tänka "har jag pratat med dig?" när jag möter en man på stan.

... har jag lärt mig att det finns VÄLDIGT många fler sorters fetischer än vad JAG trodde :D

... tror jag att jag har blivit mer tolerant och vidsynt. Alla har behov. Ibland får man inte ge utlopp för dem annat än inför mig och mina kollegor.

... har jag blivit bättre på att göra flera saker samtidigt.

... har jag allvarligt funderat på hur man bäst återskapar ett suga-kuk-ljud? Tips?? Helst utan kvävningsljud..



Visst har jag en massa intressanta tankar för mig? Det blir så i det här jobbet :D

Så var det då dags. Jag har funderat på att starta en blogg om mitt yrke, eftersom det verkar finnas ett allmänintresse, många som vet vad jag gör ställer frågor och jag kan tänka mig att fler vill veta saker.
Så nu startar jag en blogg om det hela.

Jag är en rätt så vanlig tjej med ett par ungar, sambo, djur och många intressen (utöver sex). Jag har ett bra socialt liv och en bra utbildning. Bor ganska fint, har hyra och andra räkningar betalda och lever i korta drag ganska bra. Ändå har jag valt att jobba med telefonsex. Hur tänker man då, har folk undrat.

Jag anser att min sambo inte har försörjningsplikt på mig. Han drar in de stora pengarna till vår familj, men jag har också ett ansvar, och därför har jag sökt jobb. Dock har jag en förkärlek för att styra mitt liv själv, och det har påverkat mina val när jag letat efter något att göra. Jag ville liksom inte behöva gå upp klockan fyra på morgonen för att kunna komma i tid till jobbet, vara där till fyra på eftermiddagen och sen åka hem och vara hemma vid sex på kvällen. Det går bort!
Jag är lite av en hemmanörd, så jag ville helst jobba hemifrån. Utan att starta eget (som är rätt kostsamt och riskabelt i stort) så finns inte massor av alternativ, åtminstone inte om man vill tjäna lite pengar och göra väldigt lätta saker och särskilt inte om man inte vill göra så mycket. Jag ville gärna ha tid att städa, laga mat, gå ut med hunden och ta en fika med vänner också.
Så jag fick tips om att det kunde vara passande att bli telefonvärdinna. Jag är inte den som är den, så jag testade, och det var inte bara lätt, utan också ganska kul och jag fick bestämma mina arbetstider helt själv. Jag hade dessutom lätt att få stammisar, så när jag väl är inloggad så ringer det ganska frekvent.


Vad tjänar jag?
Det är inte direkt välbetalt, ett par kronor per pratad minut eller 120 kr per pratad timme efter skatt. Och när det inte ringer så får man inget alls. Men å andra sidan så är man fri att göra saker i hemmet medan man väntar. Så för mig passar det ganska bra ändå.

Hur tänkte jag när det gäller barnen då? Tja, mina barn är inte stora nog att fatta det här. De är inte spädbarn, men det förstår inte vad jag gör, och tar inte skada av det eftersom jag aldrig pratar med kunder när de är vakna eller i närheten. Jag är inloggad när de sover eller är på dagis.
Så jag tror inte att de tar skada. Har svårt att se en sån sak.

Vad sa sambon då? Tja, han tycker det är smått fantastiskt att man kan tjäna pengar på att vara hemma och snacka i telefon, så det är inget han motsätter sig. Vi har en trygg relation och i och med detta så känns det ok för honom. Skulle han tycka att det var jobbigt så skulle jag lägga ner verksamheten.
Men han uppskattar ju att det kommer in pengar även ifrån mig. Så klart. Sen hur jag tjänar dem spelar mindre roll. Cash is king heter det ju.

Får jag en massa psykfall på halsen? Blir jag aldrig rädd?
Tja, vissa weirdon ringer det kommer man inte ifrån. Jag tror att de flesta kan ägna sig åt detta en period, men man måste nog vara ganska stabil för att fixa det någon längre tid. Man får lära sig att anpassa sig efter andra, och det är inte så ofta det är bara vaniljsex och rumsrent, utan det insåg jag snart att incestuösa människor, dominanta människor (som är snudd på störda, så mycket vill de förnedra/förnedras..) och tidelag är saker som spökar i folks fantasier väldigt mycket mer än vad jag personligen hade trott. Men jag har friheten att lägga på luren och anmäla kunden till min chef och då kopplas inte den människans samtal till mig igen. Det har dock bara hänt en gång att jag gjort så.
Rädd blir jag inte, för det handlar om folks fantasier. Och jag sitter med ett oreggat mobilabonnemang bakom en växel så det känns inte så farligt. Det är ett jobb, och alla jobb har baksidor.


Frågor på det?