Så var det då dags. Jag har funderat på att starta en blogg om mitt yrke, eftersom det verkar finnas ett allmänintresse, många som vet vad jag gör ställer frågor och jag kan tänka mig att fler vill veta saker.
Så nu startar jag en blogg om det hela.

Jag är en rätt så vanlig tjej med ett par ungar, sambo, djur och många intressen (utöver sex). Jag har ett bra socialt liv och en bra utbildning. Bor ganska fint, har hyra och andra räkningar betalda och lever i korta drag ganska bra. Ändå har jag valt att jobba med telefonsex. Hur tänker man då, har folk undrat.

Jag anser att min sambo inte har försörjningsplikt på mig. Han drar in de stora pengarna till vår familj, men jag har också ett ansvar, och därför har jag sökt jobb. Dock har jag en förkärlek för att styra mitt liv själv, och det har påverkat mina val när jag letat efter något att göra. Jag ville liksom inte behöva gå upp klockan fyra på morgonen för att kunna komma i tid till jobbet, vara där till fyra på eftermiddagen och sen åka hem och vara hemma vid sex på kvällen. Det går bort!
Jag är lite av en hemmanörd, så jag ville helst jobba hemifrån. Utan att starta eget (som är rätt kostsamt och riskabelt i stort) så finns inte massor av alternativ, åtminstone inte om man vill tjäna lite pengar och göra väldigt lätta saker och särskilt inte om man inte vill göra så mycket. Jag ville gärna ha tid att städa, laga mat, gå ut med hunden och ta en fika med vänner också.
Så jag fick tips om att det kunde vara passande att bli telefonvärdinna. Jag är inte den som är den, så jag testade, och det var inte bara lätt, utan också ganska kul och jag fick bestämma mina arbetstider helt själv. Jag hade dessutom lätt att få stammisar, så när jag väl är inloggad så ringer det ganska frekvent.


Vad tjänar jag?
Det är inte direkt välbetalt, ett par kronor per pratad minut eller 120 kr per pratad timme efter skatt. Och när det inte ringer så får man inget alls. Men å andra sidan så är man fri att göra saker i hemmet medan man väntar. Så för mig passar det ganska bra ändå.

Hur tänkte jag när det gäller barnen då? Tja, mina barn är inte stora nog att fatta det här. De är inte spädbarn, men det förstår inte vad jag gör, och tar inte skada av det eftersom jag aldrig pratar med kunder när de är vakna eller i närheten. Jag är inloggad när de sover eller är på dagis.
Så jag tror inte att de tar skada. Har svårt att se en sån sak.

Vad sa sambon då? Tja, han tycker det är smått fantastiskt att man kan tjäna pengar på att vara hemma och snacka i telefon, så det är inget han motsätter sig. Vi har en trygg relation och i och med detta så känns det ok för honom. Skulle han tycka att det var jobbigt så skulle jag lägga ner verksamheten.
Men han uppskattar ju att det kommer in pengar även ifrån mig. Så klart. Sen hur jag tjänar dem spelar mindre roll. Cash is king heter det ju.

Får jag en massa psykfall på halsen? Blir jag aldrig rädd?
Tja, vissa weirdon ringer det kommer man inte ifrån. Jag tror att de flesta kan ägna sig åt detta en period, men man måste nog vara ganska stabil för att fixa det någon längre tid. Man får lära sig att anpassa sig efter andra, och det är inte så ofta det är bara vaniljsex och rumsrent, utan det insåg jag snart att incestuösa människor, dominanta människor (som är snudd på störda, så mycket vill de förnedra/förnedras..) och tidelag är saker som spökar i folks fantasier väldigt mycket mer än vad jag personligen hade trott. Men jag har friheten att lägga på luren och anmäla kunden till min chef och då kopplas inte den människans samtal till mig igen. Det har dock bara hänt en gång att jag gjort så.
Rädd blir jag inte, för det handlar om folks fantasier. Och jag sitter med ett oreggat mobilabonnemang bakom en växel så det känns inte så farligt. Det är ett jobb, och alla jobb har baksidor.


Frågor på det?