.. att om man satt sig i en relation där man blir mer eller mindre utnyttjad som slav i hemmet, inte sexuellt, men att man får sköta barn, hushåll och allt som ska göras mer eller mindre själv, trots att man har en sambo.. då är det dags att fundera på om det är så jäkla bra. Jag talar av erfarenhet, då jag själv levde i en relation med en kille som behandlade mig som att jag var hans morsa, i nästan fem år.
Många sa "vänta och se, han kommer att bättra sig". Jag sket i dem, jag orkade inte vänta. Jag hade ett barn, jag ville inte ha två att ta hand om utöver mig själv. Så jag bytte lås på dörren när han var borta med kompisar en dag. Han kom alltså inte in. "Elakt", men det behövdes för att han skulle fatta allvaret.

Idag, ungefär sju år senare, så är jag innerligt glad att jag gjort det jag gjort i den frågan. Killen och jag är nämligen vänner, och han är helt ok som vän. Men han har inte mognat ett uns, utan han lever fortfarande som en fjortis, trots att han själv närmar sig 30.

Jag å andra sidan hittade världens bästa sambo. Han gör mer än jag kan begära här hemma. Diskar, tvättar, sköter barnen, fixar med inredning, handlar och lagar mat, dammsuger och till och med låter mig bestämma hur vi ska ha det här hemma för det mesta. UTAN att vara en toffel. Åsikter har han, men han framför dem på ett sansat sätt och vi kommer överens tillsammans om saker.
DET är en relation värd att bygga på.

Jag hävdar att det är vart och ens ansvar att få en bra relation. Det kan vara olika lätt eller svårt, men man har ändå alltid ett val huruvida man ska stanna kvar i relationen eller låta bli. Har man barn dessutom, så borde det ju vara en motivation att gå vidare till något bätte.

Jag förstår mig ärligt talat inte på kvinnor som stannar hos män för att de "inte har något val". Det har man alltid. Det är bara jobbigt att ordna sitt liv till det bättre när man redan har allt serverat om man stannar i relationen. Då kan man också ge fan i att klaga, kan jag tycka. Då har man valt att ha det som man har det.
Sen finns ju alltid undantag. Jag tycker inte det är vettigt att utmana ödet genom att försöka fly från en misshandlare eller liknande. Då behöver man hjälp och en konkret plan. Men en latmask som inte orkar städa upp efter sig.. nej, det är något man kan lämna bakom sig ganska lätt.
Been there, done that..

**Nej det ringer inte så många just nu, så jag filosoferar lite..**